Oväntat sämre siktdjup och nya giftalger i Finjasjön

Skillnaderna på vattenkvalitet är stora mellan olika delar av Finjasjön. Sjörrödsviken nära Maglekärrsbäcken där reningsverket har sitt utlopp, är betydligt mer drabbad av algblomningar. I västra delen av sjön var det fint badvatten hela sommaren 2020 och Björkviken var badbar fram till skolstarten.

Finjasjöns siktdjup försämrades oväntat sommaren 2020, trots att algblomningarna var färre än vanligt. Det framgår av Limnologisk årsrapport för Finjasjön 2020, den sista från Heléne Annadotter och Johan Forssblad på konsultföretaget Regito som nu avslutat sitt uppdrag för Hässleholms kommun.

Skillnaderna mellan olika delar av sjön var liksom tidigare påtaglig, med betydligt sämre förhållanden mellan Sjörröd och Maglekärrsbäcken, där Hässleholms reningsverk har sitt utlopp. Där upptäcktes i augusti 2020 giftiga små gelékulor, en blågröna algart som inte dokumenterats i Finjasjön sedan 1940-talet.

Den 7 augusti varnade kommunen för bad på grund av de gröna och vita algkulorna eftersom de såg helt annorlunda ut än en vanlig algblomning. Frilagt var först med att berätta om algen, gloeotrichia echinulata, som enligt Regitos undersökningar enbart fanns nära stranden mellan Ormanäs och Sjörröd. Regito rapporterade också att barn som lekte med algbollarna i Finjasjön på 1940-talet, innan reningsverket byggdes, drabbades av klåda.

Här syns algkulorna som vita prickar.

Reningsverkens påverkan på sjön nämns flera gånger i rapporten för 2020. Heléne Annadotter och Johan Forssblad konstaterar att man närmar sig en gräns för hur mycket det framgångsrika vårdfisket kan förbättra sjön.

– Vi befarar att det är våra avloppssystem och reningsverk som sätter en gräns för hur långt vi kan komma avseende sjörestaureringen av Finjasjön, skriver de.

Maglekärrsbäcken och Tormestorpsån, som båda tar emot renat avloppsvatten, är de tillflöden som har högst halter av både fosfor och ammoniumkväve. Maglekärrsbäcken har dessutom lägst syrgashalt. Giftig svavelvätegas bildas vid de syrefattiga bottnarna i Sjörrödsviken, kanske med hjälp av de höga sulfathalterna från Maglekärrsbäcken.

När Heléne Annadotter ska sammanfatta sjöns utveckling under 2020 säger hon att det beror på vilken del av sjön man pratar om. Västra sidan, i Skyrup och Mjökalånga, hade som vanligt bäst vattenkvalitet.

– Själva badsäsongen fram till skolstarten var hyfsat bra i Björkviken. Det var ovanligt låga halter av biomassa, berättar hon.

I Sjörrödsviken är det helt annorlunda. Hon hänvisar till en inventering av musslor 2018 och en undersökning med hjälp av dykare samma år där området mellan Maglekärrsbäcken och Sjörröd beskrivs som en “hotspot” för blågröna alger. Musselinventeraren Carl-Johan Månsson fann usla förhållanden för musslorna vid Sjörröd med låga syrehalter och omfattande bildning av giftig svavelvätegas. Han klassade området som starkt påverkat av näringsämnen, föreslog ett antal åtgärder och rekommenderade en uppföljande inventering 2021, något som Regito instämmer i.

Regito har varit ute på sjön för provtagning i alla väder, här på väg till djuphålan, förbundna med rep ifall någon skulle gå igenom isen, vilket hänt vid ett annat tillfälle. Foto: Pelle Enochsson

Reduktionsfisket startade 1992 och gav snabbt resultat på vattenkvaliteten som inte hade påverkats nämnvärt av att reningsverket förbättrades. Anledningen var de läckande bottensedimenten där näring från äldre avloppsutsläpp lagrats. Sedan 2010 används skonsammare fiskemetoder och benämningen är nu vårdfiske. Påverkan på totalfosforhalterna i sjön minskar enligt rapporten fortfarande kraftigt året efter fisket.

– Klart är att vårdfiskeinsatser behövs varje år för att hålla denna övergödda sjö i ett godtagbart tillstånd, skriver Regito som långsiktigt rekommenderar cirka 60 ton per år.

Vårdfisket behöver enligt Regito fortsätta med cirka 60 ton per år. Foto: Lotta Persson

Johan Forssblad, som tog initiativ till kommunens Finjasjöarbetsgrupp, tror att det skulle vara svårt att uthålligt ligga på 75 ton per år.

– Det finns det inte fisk till. Man får hitta någon slags jämvikt, men det är inte ristat i sten, säger han.

Större uttag under ett par år kan dock vara befogat för att kompensera för alltför låga uttag under åren 2014-2018 då både mört och braxen ökade trots fiskeinsatserna. 2020 minskade båda arterna.

2020 fiskades 70,1 ton. Målet var 75 ton, men det visade sig omöjligt på grund av påväxten av kiselalger på näten som gjorde att de blev som väggar för fisken. Dessa alger har blivit ett allt större problem vår och höst de senaste åren. Kiselalgerna, och även grönalger, gynnas av näringsrikt vatten och varmare klimat, men är till skillnad från blågrönalgerna beroende av att vattnet cirkulerar.

Sommarmedelvärdet för siktdjupet 2020 var 1,30 meter, en kraftig minskning jämfört med 2019 då det var hela 1,75 meter. 2017 och den mycket varma sommaren 2018 var värdena betydligt sämre, 1,28 respektive 1,00 meter.

Varför förbättringen inte fortsatte 2020 är okänt.

– Det förklaras inte av höga halter biomassa, säger Heléne Annadotter.

Siktdjupet försämrades vid ett par tillfällen plötsligt av massutveckling av blågröna alger och av kiselalger. Men Heléne Annadotter reagerade också på mängden av svarta partiklar som hon då och då under sommaren såg i mikroskopet.

– Det är inte växtplankton. Jag vet inte vad det är eller var det kommer ifrån, men det kan vara en förklaring till siktdjupet, säger hon.

Frilagt uppmärksammade under sensommaren också det som såg ut som svarta alger. Heléne Annadoter konstaterar dock att alger normalt inte är svarta, i så fall har de färgats av något.

– Det borde undersökas, säger hon.

Det som såg ut som svarta alger syntes över stora områden i Finjasjön i augusti 2020.

Vid provtagningen ute i djuphålan noterades blågröna alger, cyanobakterier, några gånger, med en topp vecka 26. Men först i mitten på augusti blev de synliga i Björkviken. I slutet på augusti drabbades Björkviken av massutveckling av cyanobakterier. Badplatserna i Skyrup och Mjölkalånga på västra sidan av sjön var badbara hela sommaren.

– Sammantaget var biomassan i samma storleksordning som 2019, säger hon.

Syrgashalten i sjön var ovanligt dålig långt upp i vattenmassan under augusti 2020. Under vecka 34 var den mindre än 1 mg per liter från 3,9 meters djup och därunder, en dödlig syrebrist för många fiskarter.

Medelvärdet för totalfosfor i sjön 2020 var 0,040 mg per liter, en fortsatt men liten förbättring från 0,041 mg per liter 2019. Tidigare erfarenheter visar att vattenkvaliteten varit ovanligt bra de somrar fosforvärdena landat på 0,030-0,035 mg per liter. På önskelistan står dock värden under 0,025 mg per liter.

Vid ett tillfälle, efter ett kraftigt åskregn i augusti 2020, uppmättes hela 0,650 mg per liter i Maglekärrsbäcken.

– Frågan är var det kom ifrån, säger Johan Forssblad.

Heléne Annadotter betonar att Finjasjöns tillstånd idag inte kan jämföras med den stora fosforbelastningen i början på 1990-talet då det var konstant algblomning under somrarna.

– Men jag tycker att man ska sätta till alla klutar för att få sjön så frisk som möjligt, säger hon.

Heléne Annadotter och Johan Forssblad har under många år varit ute på Finjasjön för att ta prover varje vecka eller varje månad. Johan Forssblad berättar att de alltid vinnlade sig om att få gjort provtagningarna vid avsedd tid utan att ställa in på grund av dåligt väder eller andra problem. För det mesta gick det att köra båt. Kalla vintrar kunde de åka långfärdsskridskor på isen, skida på snöbelagd is eller gå med isbroddar till provtatgningspunkten vid djuphålan mellan Trädhuset och Lillön. En februaridag 2017 var isen tunn, men de gick ut med isbroddar och med utrustningen lastad på fjällpulkan. De gick båda igenom isen, Johan två gånger. Lyckligtvis hade de överlevnadsdräkter och bergsklättringsselar på sig och var förbundna med ett 40 meter långt rep så att de kunde dra upp varandra. De hade lyckats mäta siktdjup, temperaturer, syrgas, konduktivitet och pH på varje meters djup ned till bottnen, men förlorade vattenprovet när isen brast.

Johan Forssblad mäter siktdjupet på väldigt tunn is. Foto: Pelle Enochsson

Nu är de på väg mot nya uppdrag, och en del nygamla. Häromdagen deltog de i en digital konferens om en uppföljning av ett vattenprojekt som de var med och startade i Bangladesh 2014. Där finns också en koppling til Finjasjön genom att lärdomarna från vårdfisket kunde användas för att få renare dricksvatten i Bangladesh. Regnvatten samlades i dammar, men de var fulla av alger och cyanobakterier – och fisk. Regito föreslog med erfarenheten från Finjasjön att fisken skulle bort och vattenkvaliteten förbättrades snabbt.

Heléne Annadotter berättar att ett av Regitos kommande uppdrag kan bli en uppföljning på ett dricksvattenprojekt i Bangladesh som de tidigare arbetat med. Bilden visar vattenprovtagning i en av dammarna där vattenkvaliteten förbättrats genom vårdfiske efter modell från Finjasjön. Foto: HEED, Bangladesh

Provtagningarna i Finjasjön sköts sedan årsskiftet av Calluna AB, ett stort miljökonsultföretag i Malmö, som lade lägsta anbudet i upphandlingen.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com