INSÄNDARE. Ronny Larsson i Kvistalånga tar upp en viktig fråga i sitt senaste inlägg ”Den bottenlösa egna plånboken”. Den angelägna frågan rör ersättningsnivåer till befattningshavare. Tyvärr väljer Larsson att utnyttja problematiken, med höga löner och ersättningsnivåer, till att angripa Socialdemokraterna och LO. Han menar att ta ut hög lön, som t ex LO:s ordförande Susanna Gideonssons 112 294 kronor per månad, visar brist på solidaritet och är uppenbarligen omoraliskt. Det hade varit mer trovärdigt och ärligt om han inte stannat där, utan utvidgat sitt resonemang.
Om man jämför Susanna Gideonssons 112 294 kronor med chefer inom näringslivet, så framstår hennes lön som växelpengar. Svenska Dagbladet hade 2019 en artikel om näringslivets ersättningsnivåer till chefer i börsföretag. I artikeln redovisar man lön och andra ersättningar, bonus och pensioner m m, till vd:ar i börsens 18 ”tungviktare”. Högst betald var Ola Rollén, vd för Hexagon, som för 2018 tjänade 52 miljoner. Genomsnitt för samtliga 18 företag tjänade vd:arna 2 miljoner vardera per månad. Vid tiden för kartläggningen hade dessa vd:ar fått en årlig löneförhöjning på ca 10% i genomsnitt.
Vi klagar idag på höga elkostnader. 2017 gjorde Elektrikerförbundet en kartläggning av vad vd:ar inom kraftindustrin tjänar, redovisingen fanns redovisad i förbundstidningen Elektrikern. Dåvarande vd för EON, Jonas Abrahamsson, tjänade 8 miljoner 2014 och till 2015 hade det ökat till 11 miljoner. Vattenfalls vd, Magnus Hall, hade vid den tidpunkten en total ersättningsnivå på ca 18,5 miljoner.
Ronny Larsson är i sitt inlägg bekymrad över hur skattepengar används. I en kartläggning 2014 av de så kallade ”Välfärdsbolagen” som Dagens Samhälle gjorde, redovisas att Ambras, verksam inom vård och omsorg, vd Fredrik Gren fick ut 7,5 miljoner. Marcus Strömberg, vd på Academedia, som bedriver skolverksamhet, hade en årlig ersättning på ca 5 miljoner. Dessa pengar är i huvudsak skattemedel.
Samtliga dessa uppgifter är 3 -8 år gamla, så dagen nivå är okänd, men allt talar för att nivåerna gått upp betydligt. Men Ronny Larsson har rätt, att vi måste diskutera den moraliska aspekten, men vi kan inte begränsa diskussionen till att omfatta bara personer eller grupper som vi politiskt ogillar. Vi måste ha en allmän diskussion, vad som är skälig ersättning. Vi säger oss inte råd att täcka behov av lärare, sjukvårdspersonal, hemvårdare och de vi har, har vi inte råd att betala löner som uppfattas motsvara deras pressade arbetssituation. Vi ställer pensionärer och asylsökande emot varandra i den ekonomiskt politiska debatten. Vi har inte råd att bibehålla vår välfärd, utan måste göra besparingar på svaga gruppers bekostnad. Samtidigt kan vi konstatera att det inom vissa privilegierade sektorer av vårt samhälle finns ett enormt överflöd av pengar. Pengar och resurser som skulle kunna komma hela samhället till del. Ronny Larssons kritiserade Susanna Gideonssons solidaritet. Det torde vara uppenbart att den bristande solidariteten är utbredd, också på andra håll än vad Ronny Larsson fokuserar på.
The test of our progress is not whether we add more to the abundance of those who have much, it is whether we provide enough for those who have too little. (Måttet på våra framsteg är inte om vi tillför mer överflöd till de som har mycket, utan om vi kan öka tillgången till de som har för lite.) Franklin D Roosevelt, USA:s president 1933-1945
Stanley Hallström, Partipolitiskt Oberoende
