INSÄNDARE. Det som startade med Alliansens ”valfläsk”  2014, Sverigebygget, har nu nått vägs ände. Den nytillträdande borgerliga konstellationen har aviserat att den avser att lägga ner projektet, dock med förbehållet att den redan påbörjade sträckan Stockholm – Linköping ska fortsätta. Frågan är till vilken ekonomisk nytta? Ska SJ eller annan operatör köpa in dyra  höghastighetståg för att köra denna ynka korta sträcka? Jag undrar om man här har tänkt till ordentligt? Kanske har man bitit sig själv i svansen?

Om resenärer sedan ska fortsätta färden söderut, ska man då byta tåg i Linköping? Det kan väl inte löna sig att fortsätta färden med det ”dyra” tåget? När man sedan kommer till Hässleholm, ska man även då byta till det snabbare (320 alternativt 250 km/h) tåget till Lund – Malmö? Ja, frågorna kan så klart ställas?

I dag den 6 oktober intervjuas i P1 avgående kommunalråd Lars Johnsson i Hässleholm och C-politikern Mikael Karlsson från Värnamo. Den senare klart besviken över att inte få se höghastighetstågen passera Värnamo i 320 km/h. Det är klart att så många tåg inte skulle stanna i lilla Värnamo kommun (34 700 invånare), alltså betydligt färre än Hässleholm (52 470, red. anm.).

Lars Johnsson däremot framhöll att de nya spåren skulle byggas längs de befintliga. Han har givetvis rätt i att vilja slippa en ny barriär genom landskapet. Det har talats mycket om att anlägga spåren på landbroar, men det har inte fallit Trafikverket in att ens räkna på. Lund – Malmö har för övrigt redan färdigställts på mark. Någon fortsättning förbi (genom) Lund väntar vi med spänning på.

Johnsson måste inse realismen är klart begränsad att lägga spåren längs gamla stambanan. Jag har skrivit om det tidigare och jag upprepar åter vad jag påstått. Bitvis är kurvradien inte tillräcklig för några högre hastigheter. Att passera samtliga tätorter skulle innebära onödig rivning av bebyggelsen och störningar för de boende, när tågen susar förbi i hög hastighet. Att runda befintliga samhällen skulle medföra en avsevärd förlängning av restiden.

Lars Nord