KRÖNIKA. Några månader efter den första månlandningen i juli 1969 gjorde besättningen på Apollo 12 månpromenader som få idag kommer ihåg. Befälhavaren Pete Conrad blev, som alla astronauter före och efter honom, djupt tagen av sina upplevelser på vår närmaste granne i universum. Väl tillbaka beskrev han hur det var att från månen betrakta jorden. ”Eureka, Houston, jorden är verkligen rund. Och när jag kom tillbaka till Houston fick jag all denna post från medlemmar i Flat Earth Society som sa att jag inte visste vad jag pratade om.”
Det är lätt att bli raljant. För ingen förnekar, förutom galenpannor, att jorden är rund. Mer än 500 år f. kr. drog Pythagoras slutsatsen att jorden, liksom alla andra observerade himlakroppar, är rund. Men inte Flat Earth Societys medlemmar mer än 2 500 år senare. Märkligt nog har deras faktaresistens sina gelikar i vår tids klimatförnekare, hos dem som tonar ner krisens omfattning och nödvändigheten av genomgripande åtgärder för att rädda framtiden.
Vem kommer inte ihåg SD:s Elsa Widding när hon i riksdagen, som den mest, förlåt uttrycket, vrickade Flat Earth-anhängare, hävdade att det saknas vetenskapliga belägg för klimatförändringarna. Sverige-demokraternas klimatpolitiska talesperson, Martin Kinnunen, hävdar att livet för den vanlige svensken är prio nummer ett för SD, som argument för att sänka reduktionsplikten till noll.
Tyvärr är Elsa Widding, Martin Kinnunen och Sverigedemokraterna långt ifrån ensamma om sin hållning till fakta. Men frågan är om inte, för att hålla oss till Hässleholm, Sverigedemokraternas Daniel Talmid tar priset vad gäller dumhet. Enligt honom når Sverige klimatmålen om invandringen stoppas. Uttalandet var så hårresande att till och med Hanna Nilsson, vars förtroende är hårt tilltufsat, korrigerade Talmid. Hans slutsats var enligt henne plumpt, långsökt men inte illa menat.
Flat Earth Society har givetvis all rätt att grotta ner sig i sin knäppa världsuppfattning. Du får tro att jorden är en gräddkola inslagen i hummus om så är. Det är en demokratisk rättighet att ha helt galet fel. I deras fall lär de inte utgöra något hot inför framtiden. Så vi kan på goda grunder unna oss att skratta gott åt deras dårskap. Något vi tråkigt nog inte kan unna oss gentemot Elsa Widding, Martin Kinnunen, Daniel Tamid och deras faktaresistenta gelikar världen över. De besitter en politisk sprängkraft som vi omöjligt kan negligera. Och de kan därför inte avfärdas lika lätt som Pete Conrad kunde med sina belackare som anklagade honom för att inte veta vad han pratade om.
Gay Glans
