KRÖNIKA. I början av maj i år nedgraderade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19 från en akut hälsorisk till en etablerad sjukdom, men betonade samtidigt risken för framtida mutationer. Covid-19-pandemin som har sitt ursprung i Kina bröt ut i november 2019 och har till dags dato officiellt skördat 7 miljoner dödsoffer vilket med all säkerhet är en kraftig underskattning av antalet faktiska dödsfall. Tidningen The Economist uppskattar antalet totala dödfall till cirka 20 miljoner. Covid-19-pandemin är den tredje största i modern tid efter spanska sjukan 1918 – 20 (17 – 100 miljoner dödsoffer) och HIV/AIDS (40 miljoner). Som en jämförelse kan nämnas att år 2017 dog cirka 56 miljoner i hela världen av vilka 18,5 miljoner dog av hjärt-kärlsjukdomar och 10 miljoner på grund av cancer.
I Sverige har den förväntade medellivslängden kontinuerligt ökat under de senaste hundra åren. 2020 var det första året på mycket lång tid som uppvisade en avsevärd nedgång i förväntad medellivslängd. Det bör noteras att praktiskt taget hela nedgången kan förklaras av en ökad dödlighet för män äldre än 55 och kvinnor äldre än 70 år. I en befolkning som har en stor andel äldre människor så dör årligen normalt sett fler än om andelen äldre är liten. Den så kallade överdödligheten tar hänsyn till åldersstrukturen genom att jämföra den totala dödligheten under ett visst år med vad som är normalt, vilket i praktiken innebär att man jämför med föregående år eller med en prognos för det aktuella året. Överdödligheten i Sverige var lägre än i många andra länder men högre än i våra nordiska grannländer. En följd av att dödligheten varit så koncentrerad till de högre åldrarna är att åldersjusterade dödlighetsmått såsom ”återstående medellivslängd” påverkas mindre än om man enbart fokuserar på antalet dödsfall.
En pandemi kan medföra att dödligheten från övriga sjukdomar kan öka om till exempel belastningen på sjukvården blir så stor att andra ingrepp, såsom operationer, skjuts på framtiden eller att finansieringen minskar för andra behandlingar. Å andra sidan kan den också medföra färre dödsfall av andra orsaker än normalt om till exempel nedstängningar av skolor, företag och restauranger leder till ett minskat bilåkande och därmed färre olyckor. Antalet offer orsakade av influensa kan också minska på grund av de åtgärder som sätts in för att dämpa covid-spridningen. Även om diskussionen här har koncentrerats på dödligheten så får man inte glömma bort alla som insjuknat utan dödlig utgång.
Global BNP minskade 2020 med 3 procent vilket var en större nedgång än under den finansiella krisen 2007 – 08. Världsbanken bedömer att pandemin, tillsammans med högre inflation och kriget i Ukraina, har medfört att den tidigare tillbakagången i den globala fattigdomen har brutits. Uppskattningsvis så betyder det att ytterligare 75 – 95 miljoner människor kommer att bli kvar i extrem fattigdom jämfört med projektioner gjorda före pandemin. Även om produktionen i genomsnitt minskade så var variationen mellan olika branscher väldigt stor. Servicenäringar såsom restaurang och hotell drabbades hårdast medan efterfrågan på olika varor som kunde användas hemma som till exempel grillar och renoveringar av olika slag sköt i höjden. Det medförde att de länder i Europa som är mest beroende av turism, Grekland, Spanien och Portugal, drabbades värst.
En konsekvens av pandemin som kraftigt underskattades var stängningen av skolor. Enligt UNESCO har 210 länder drabbats av inställd undervisning, varav många mer än ett helt skolår. De därmed sammanhängande ekonomiska kostnaderna beräknas vara avsevärda både för individer och via minskad produktivitet och tillväxt, fattigdom och ojämlikhet för hela ekonomier. De länder som drabbas hårdast är de fattigaste med mycket begränsad möjlighet till digital online-undervisning. Andra sociala kostnader utgjordes till exempel av att äldre personer ej fick besök av sina nära och kära under lång tid. Denna ökade ensamhet medförde ökade mentala problem som depressioner.
Det är värt att betona att de svagaste och mest utsatta grupperna, såväl globalt som inom enskilda länder, har drabbats hårdast. Det beror oftast på att de arbetat inom servicenäringar som var mest exponerade. Dessutom var det ofta så att de som var mest utsatta, till exempel sjukvårdspersonal, redan före pandemin var underbetalda och sedan inte fick den extra kompensation de borde fått för sitt riskfyllda arbete under pandemin.
En berättigad fråga är om de vidtagna åtgärderna var effektiva när det gällde bekämpningen av pandemin. Var nedstängningen av skolor och stora delar av ekonomin och den därmed åtföljande arbetslösheten, som medför såväl finansiella som sociala problem berättigad? Var fördelarna större än nackdelarna? En viktig aspekt som oftast inte diskuteras explicit är vilken jämförelsenorm vi använder. Om man är emot olika förbud och regler menar man då att alternativet vore en situation utan några som helst regler eller är vissa inskränkningar acceptabla? Skillnaden mellan offentliga förbud och frivilligt ändrat beteende är inte alltid så klar.
En del studier finner ingen positiv effekt av nedstängningar på varken dödlighetstal, eller smittspridning. En viktig ingrediens i dessa beräkningar är hur man värderar ett människoliv som leder till svåra etiska frågor och avvägningar. I princip är ett människoliv ovärderligt men i praktiska tillämpningar så tvingas man sätta ett visst pris. Oftast görs en åldersjustering, det vill säga värdet minskar med tilltagande ålder. I så kallade ”cost-benefit” kalkyler så försöker man ta med alla, positiva och negativa, effekter av olika åtgärder som vidtogs under pandemin. Nettoeffekten beror på ett flertal faktorer varav många är svåra att kvantifiera med någon större precision. Givet alla dessa problem är det inte förvånande att det är svårt att komma fram till entydiga resultat av de åtgärder som vidtogs under pandemin.
Hälsoexperter hade länge varnat för att förr eller senare skulle världen drabbas av en pandemi som krävde att man förberedde sig. Politiker med en kort horisont investerade inte tillräckligt med tid, uppmärksamhet och pengar för att kunna möta utmaningen. Coronapandemin kommer med all sannolikhet att följas av nya. Frågan är vilka lärdomar vi kan vi dra för att vara bättre förberedda nästa gång?
I en sammanfattning som tidskriften The Economist utförde framhölls Sydkorea, Nya Zeeland och de nordiska länderna som några av de länder som klarat av krisen bäst. De drog också att antal slutsatser om vad som kännetecknade de mest framgångsrika länderna. Viktigt var att utnyttja erfarenheter från tidigare pandemier för att kunna anpassa åtgärder och institutioner i den nuvarande situationen. Föga överraskande betonades vikten av att kanalisera vetenskapliga rön till konkreta strategier samt dessutom att följa upp utvecklingen i realtid. Vidare är det av stor betydelse att myndigheter kommunicerar klart och tydligt, även då nyheterna är negativa, för att skapa förtroende vilket i sin tur medför att allmänheten i högre grad accepterar anvisningar och råd. Viktigt är också att regler och förordningar tar hänsyn till lokala förhållanden. Slutligen nämns vikten av samarbete med andra länder. En global pandemi kräver en samordnad internationell respons. Men oftast lägger ett överdrivet nationellt perspektiv hinder för detta till exempel i form av exportförbud.
De svåra avvägningar som måste göras under en pandemi under stor osäkerhet är bara möjliga om myndigheter och andra organisationer presenterar bästa möjliga fakta som finns tillgängliga. Tyvärr så har bekämpningen av covid-19-pandemin avsevärt försvårats genom en massiv kampanj av desinformation via politiska partier, så kallade antivaccin-rörelser och enskilda individer.
Faran med att politisera sjuk- och hälsovård kan ses i USA som uppvisade den största nedgången i levnadsförväntning bland likvärdiga länder. Den ojämlika tillgången till sjukvård samt det klena sociala skyddsnätet spelade också en stor roll. En studie visar att dödligheten för republikaner var avsevärt högre än för demokrater efter det att vaccinet blivit tillgängligt. Det är väl känt att republikanerna var emot vaccinering och andra åtgärder. Faktum är att fler dog i USA efter det att vaccinet blev tillgängligt än före. Trots alla misstag så har vi lärt oss massor om covid-19 vilket förhoppningsvis gör att vi kommer att vara bättre rustade nästa gång.
Tohmas Karlsson
