De 25 personer som blev uppsagda från Dagabs lager i Hässleholm för ett år sedan fick då inte veta varför just de stod på listan där de vanliga turordningsreglerna inte gällde. Men på onsdagen haglade anklagelserna mot dem när företrädare för arbetsgivaren och fackklubben avslöjade hur de bedömt varje namngiven person. Det skedde i Hässleholms tingsrätt under rättegången om Agnieszka och Robert Spirras stämningsansökan mot företaget. De hävdar att anställda som inte varit fackligt anslutna diskriminerats vid uppsägningarna. Men Dagab anser sig ha haft grund för att säga upp misshagliga personer.

– Rena efterhandskonstruktioner, säger Spirras juridiska ombud Katarina Andjelic om bedömningarna.

Båda sidor hade kallat vittnen till rättegången som pågick under tisdagen och onsdagen. När det var dags för företagets vittnen gicks den så kallade avtalsturlistan igenom. Den förhandlades fram av Handels lokala fackklubb och arbetsgivaren som därmed satte reglerna om “sist in först ut” ur spel. Istället utgår man från företagets behov av kompetens “för att säkra ökad produktivitet, lönsamhet och företagets framtida konkurrenskraft”. Listan får enligt lagen inte gå ut på att slå ut oorganiserade från arbetsplatsen, något som också skulle strida mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

Agnieszka Spirra och hennes son Robert var båda bland de mest produktiva medarbetarna enligt den statistik som företaget förde. De berättade, liksom sina två vittnen, att de inte fått svar när de frågat varför just de blev uppsagda när företaget måste dra ned på grund av minskad orderingång. De fick bara veta att det var på grund av arbetsbrist.

Redovisade namn för namn på listan

I rättssalen läste Dagabs vittnen däremot upp namn efter namn på de uppsagda med information om deras fel och brister. Det skedde i nästan exakt samma lydelse fem gånger, av två företrädare för företaget och tre fackliga. Det handlade om samarbetsproblem och negativ påverkan på arbetsmiljön. I många fall var bristerna helt ospecificerade, i andra fall uppgavs att kollegor inte ville arbeta med personen, var rädda för den eller upplevde obehag på olika sätt, att personen spred negativ stämning, körde vårdslöst med truck, hade tidigare varningar med mera. I några fall handlade det om låg produktivitet.

– Kompetens var ingenting vi tittade på, sa en av Dagabs chefer i sitt vittnesmål.

Agnieszka blev chockad när hon fick höra att hon skulle ha samarbetssvårigheter.

– Jag har aldrig hört att någon klagat, sa hon i ett kompletterande förhör i slutet av rättegången.

– Gruppchefen skulle ha pratat med mig om det hade varit något.

Ingen dokumentation om brister

Dessutom sa ett av de fackliga vittnena att Agnieszka varit väldigt produktiv förr – men att det inte fanns några uppgifter om hennes produktivitet de senaste åren eftersom hon bytt arbetsuppgifter.

– Det blev jag ännu mer chockad av. Vi hade ju möte varje månad om produktiviteten, förklarade Agnieszka.

Tack vare att hon alltid antecknade siffrorna i sin telefon kunde hon ta fram dem nu. Under de tre månaderna närmast före uppsägningarna, som skulle ligga till grund för bedömningarna, hanterade hon mellan två och tre gånger så många kollin som målet på 120 i timmen, som mest 378.

Fackrepresentanten berättade att ingen dokumentation om medarbetarnas brister presenterats under förhandlingarna.

– Det är helt galet. De lyssnar bara på rykten. Det finns inga bevis, sa Agnieszka.

Robert anklagades bland annat för att ha kört truck klädd i en pandadräkt och därmed utgjort en säkerhetsrisk. Han medgav att han en dag drygt ett år före uppsägningen varit utklädd till panda en kort stund för att skoja med kollegorna på sin tidigare avdelning, men inte kört truck.

– Det går inte, dräkten är otroligt stor, sa han.

Två av de uppsagda som satt med som åhörare vid rättegången fick också för första gången höra vad de skulle ha gjort för fel. Ingen av dem kände igen uppgifterna. Den ene hade enligt arbetsgivare och fack prioriterat andra arbeten framför huvudarbetsgivaren Dagab.

– Det stämmer inte. Jag hade inga andra arbeten, sa han till Frilagt i en paus.

19 av 25 var inte fackanslutna

Personalen fick inte information om att Handels lokala fackklubb och arbetsgivaren förhandlade om en så kallad avtalsturlista förrän den var klar. Listan hemlighölls också tills den lämnades in till tingsrätten. Men då hade Agnieszka och Robert redan genom att prata med sina kollegor fått fram vilka som sagts upp och hur många som var oorganiserade: 19 av de 25 uppsagda. Det är 76 procent, vilket betyder att 24 procent var medlemmar i facket. Betydligt fler av de anställda totalt är anslutna. Enligt stämningsansökan är det över 50 procent, men Agnieszka och Robert justerade sedan till mellan 80 och 90 procent på lagret. En facklig företrädare sa i rättegången att cirka 70 procent var anslutna och bekräftade även att 19 av de 25 uppsagda var oorganiserade och att de fackliga förhandlarna skyddade sina medlemmar.

– Vi hade inte kunnat hamna i ett läge där fler medlemmar fick gå än på en LAS-lista, sa en annan fackrepresentant.

Det lyckades eftersom bara sex medlemmar sades upp. Om man hade använt en vanlig LAS-lista där anställningstid avgjort hade det enligt facket blivit åtta.

Samtidigt hävdade de att facklig tillhörighet inte haft betydelse i bedömningarna av vilka som skulle få gå.

Företagets ansvar att inte diskriminera

Katarina Andjelic lade ansvaret på företaget att inte diskriminera medarbetare.

– Arbetsgivaren har väl känt till att facket gör allt för att skydda sina medlemmar. Det är också visat att facket informerade vissa medarbetare om att de skyddat sina medlemmar. Därför har det legat på arbetsgivaren att kontrollera att facket inte missgynnade oorganiserade, sa hon.

– Det måste ligga på arbetsgivaren att bevisa varför kvalificerade medarbetare blir förbigångna av medarbetare med mindre kvalifikationer.

Ett av Agnieszkas och Roberts vittnen bad att få träffa en facklig företrädare dagen efter beskedet om uppsägning.

– Det enda han sa var att han försökte skydda sina medlemmar, berättade vittnet.

Ut med omedelbar verkan

Han berättade att han helt oförberedd kallades till ett möte där han fick sin uppsägning.

– Det kändes väldigt kränkande. De visade mig bara vägen ut. Jag fick inte ens hämta mina grejer, sa han.

Agnieszka berättade att detta också var det värsta för henne.

– Ut direkt, var det. Jag kände mig som en kriminell.

En av företagets chefer vittnade om att de hastiga uppsägningarna var en genomtänkt strategi.

– Det handlade om säkerhet, till exempel om någon efter beskedet skulle gå ner och köra truck. Vi ville göra perioden för uppsägning så kort som möjligt. Arbetsledarna informerades dagen före uppsägningarna. Vi hade kontaktat taxi om någon behövde hjälp med transport hem, berättade han.

Även väktare var anlitade.

Både chefer och fackliga företrädare förklarade att de nu ett år efter uppsägningarna var nöjda med effekten och ansåg att verksamheten blivit lugnare.

Dagabs juridiska ombud Per Dalekant och Lisa Ullman vill inte svara på frågor från Frilagt.

Dom meddelas den 2 maj.

Berit Önell

Läs mer:

2024-04-08 De drar Dagab inför rätta för diskriminerande uppsägningar