Gruppen-3a-328x120

Rädda Finjasjön kan kosta över 100 miljoner

Rädda Finjasjön kan kosta över 100 miljoner

Åtgärder för att komma till rätta med Finjasjöns övergödning och algblomning presenteras i forskningsprojektets slutrapport.

Den viktigaste åtgärden för att få bukt med Finjasjöns algblomningar är att binda fosfor i bottensedimenten, enligt slutrapporten i forskningsprojektet som pågått sedan 2018. Det strider mot uppgifter i en delrapport från november 2021 som sa att den pågående tillförseln av näringsämnen bör prioriteras före begränsning av läckage från “gamla synder” på sjöbottnen.

Länsstyrelsen, som drivit projektet tillsammans med Hässleholms kommun, har redan beslutat att utreda en kontroversiell behandling där aluminium binder fosfor på sjöbottnen. Föreslagna åtgärder beräknas kosta totalt drygt 100 miljoner kronor.

Den 74-sidiga slutrapporten för “Finjasjöprojektet – en balansakt mellan bra och dåligt tillstånd – vad är droppen?” är daterad den 28 januari, men presenterades i ett pressmeddelande från länsstyrelsen först på torsdagen. I pressmeddelandet står ingenting om aluminium, däremot betonas att den viktigaste insatsen mot övergödningen är att binda sediment som läcker fosfor.

– Att behandla sedimentet har potential att ta bort mer än 80 procent av övergödningsproblematiken i Finjasjön, vilket skulle vara ett otroligt bra resultat, för sjön och projektet, säger Thomas Lakowitz, vattenstrateg på länsstyrelsen, i pressmeddelandet.

Utsikt över Finjasjön från Göingeåsen. Foto: Josefine Persson, Länsstyrelsen Skåne

Sedimentbehandlingen beräknas kosta cirka 30 miljoner kronor. Resterande 20 procent av problematiken kan kosta mer än 70 miljoner kronor att komma till rätta med. Där ingår att anlägga våtmarker, förbättra reningsverk, ställa högre krav på enskilda avlopp och minska näringsläckage från jord- och skogsbruk. Vårdfisket av främst mört och braxen, som rör om i sedimenten, föreslås också fortsätta och har fått en egen ny rapport på 23 sidor.

En del av sedimenten härstammar från när avloppsvattnet gick ut helt orenat i sjön under första halvan av 1900-talet. Men av sedimentundersökningen från 2020, som presenterades i en delrapport, framgick att det är de övre delarna av sedimenten som läcker. Koncentrationen av fosfor liksom läckaget från sedimenten har minskat kraftigt med åren. Fortfarande finns dock tillräckligt för att det ska bidra till övergödningen. Enligt modellberäkningar var fosforbelastningen på sjön 9,5 ton 2015, varav 4,2 ton kom från externa källor och 5,3 ton från sedimenten.

Vid sedimentundersökningen 2020 tog Brian Huser upp sediment från Finjasjöns botten för att undersöka hur näringsrikt det är och om det är kan läcka fosfor som göder algblomningarna. Foto: Berit Önell

Det mest effektiva sättet att binda fosfor är att spruta in aluminium i sedimenten, en metod som är omstridd eftersom aluminium under vissa förhållanden är giftigt för vattenlevande organismer. Både låga och höga pH-värden är problematiska. Behandlingen har dock testats sedan 1970-talet i sjöar i både Sverige och andra länder. Bäst resultat nås om tillförseln av fosfor från externa källor först begränsats så långt som möjligt.

Järn kan användas på samma sätt som aluminium och båda, men främst järn, har använts i Hässleholms reningsverks processer. Järn behöver dock syre för att binda fosfor, vilket skulle bli kostsamt i sjön. Enligt projektets undersökningar finns redan en relativt stor mängd järn i Finjasjöns sediment. Det förhindrar också en del av fosforläckaget.

Forskningsprojektet visar att det finns 55 ton läckagebenägen fosfor lagrad i Finjasjöns sediment. Fem ton fosfor beräknas läcka ut varje år. Om fosforn inte kan tas bort eller låsas på bottnarna fortsätter den att läcka ut och ge näring till alger eller cyanobakterier som kan bilda farliga gifter, särskilt under varma sommardagar med syrefattigt vatten. Totalt bör fosforbelastningen i sjön minska med sex ton per år för att så kallad god status ska uppnås. Om läckaget från sedimenten kan stoppas behöver tillförd fosfor minskas med ett ton.

Kommunens miljöchef Torbjörn Håkansson säger att de i kommunen som arbetar med Finjasjön ska utvärdera rapporten och diskutera olika åtgärder. Vissa av förslagen kostar mycket pengar och måste förankras politiskt medan andra, exempelvis krav på enskilda avlopp, kan hanteras i den löpande tillsynen.

Torbjörn Håkansson förklarar att han inte vill skynda för snabbt.

– Det ska vara välgrundat, säger han.

Förslaget om aluminiumbehandling är han inte odelat positiv till.

– Den blir väldigt kostsam, hur mycket tror vi på den på sikt?

Han ser svårigheter, bland annat med hur nya sediment som bildas av nytillförd näring ska behandlas.

– Det måste vara balans mellan in- och utflöde i ett långsiktigt perspektiv. Eller ska vi göra nya aluminiumbehandlingar med x antal års mellanrum?

Han har dock inget emot att länsstyrelsen utreder förutsättningarna.

– Länsstyrelsen har aviserat att de vill titta på aluminiumbiten. Om de har pengar eller ska söka vet jag inte. Men vi säger inte nej till om någon annan vill utreda. Vi vill få Finjasjön i bättre balans. Det vill alla. Frågan är hur vägen dit ser ut.

Pumpstationerna, som trycker ut vattnet från dräneringen av Hovdalas åkrar i åarna, ifrågasätts i slutrapporten.

Slutrapporten uppmanar kommunen att tillsammans med markägare fortsätta utreda lämpliga platser för våtmarker i Finjajöns tillrinningsområde. Det kommunala bolaget Hibab, som äger mycket av marken kring Finjasjön, har dock beslutat att inte i nuläget anlägga några våtmarker förutom de som är tänkta att ersätta Hammarmölledamm.

Extra hänsyn bör tas vid odling nära sjön eftersom läckande näring kan rinna direkt ut i sjön. Bland annat föreslår rapporten att Hibab avvecklar odling på frekvent översvämmad mark intill vattendragen. Dessutom bör det ifrågasättas om avvattningen med pumpar på Hovdalas åkrar är långsiktigt hållbar. Dagvattenutflödet till Finjasjön bör också ses över.

Hässleholms reningsverk är den största externa punktkällan till fosfor i Finjasjön med cirka 400 kilo per år. Rapporten rekommenderar att möjligheterna att öka reduktionen av fosfor i reningsverket utreds. En utredning om membranteknik pågår enligt rapporten redan och skulle kunna reducera fosforutsläppen med cirka 100 kilo. I Magle våtmark finns inplanterad karp som direkt motverkar reningseffekten. Utfiskning bör enligt rapporten ske och våtmarken ses över och eventuellt byggas om.

Hässleholms reningsverk är den största externa fosforkällan till Finajsjön. Foto: Berit Önell

Rapporten hävdar att om sjön inte sedimentbehandlas, men övriga åtgärder vidtas, kan det ta många decennier, kanske 100 år, att nå god status i sjön.

– En kombination av de båda metoderna är troligen den bästa lösningen för sjön, säger slutrapporten.

I Finjasjöprojektet har förutom länsstyrelsen och kommunen även Lunds universitet, Finjasjöns fiskevårdsområde och Finjajsöns fiskevårdsförening medverkat.

Berit Önell

Läs mer:

2018-06-26 Förhandsbesked om miljon till forskning om Finjasjön

2020-05-11 Näringsrika sediment i Finjasjön undersöks

2021-11-23 Aluminium föreslås binda näring på Finjasjöns botten

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se
HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com