Luktutredningen ger stöd för att lösa in bostäderna närmast reningsverket i Hässleholm på grund av lukt och smittorisk. Det hävdar nu kommunen – trots att konsulternas slutsats är den motsatta.
– Bedömningen hur vi går vidare gör ju inte konsulterna, den gör vi, säger bygglovschef Katarina Finyak.
Kommunstyrelsens ordförande Lena Wallentheim (S) vill inte lägga sig i ärendet längre, trots att hon tidigare lovat de boende att sätta sig in i det. Istället bedyrar hon att hon har fullt förtroende för stadsbyggnadskontoret. Hon litar även på att tekniska förvaltningen anlitar opartiska värderare, trots att oseriösa värderingar av den ena bostaden bevisligen skett tidigare på kommunens uppdrag.
Länsstyrelsen krävde en utredning om kommunen skulle driva detaljplaneförslaget för reningsverket vidare i den del som rör inlösen av bostäderna. Konsultföretaget Afry gjorde utredningen med hjälp av provtagning av lukt på reningsverket och spridningsberäkningar för området kring bostäderna samt litteraturstudier. Det finns inga gränsvärden för lukt i Sverige och därför har konsulterna använt brittiska, danska och norska sådana som ligger på 1-5 så kallade luktenheter. Bostäderna vid reningsverket bedöms ha cirka en luktenhet.
ANNONS
Slutsatsen är att lukthalterna är acceptabla för bostäder. Det finns inte heller någon förhöjd risk för smitta.
– Sammanfattningsvis är bedömningen att negativ påverkan på närboende i form av smitta är försumbar, då aktuella bostäder är lokaliserade på ett avstånd som överstiger 200 meter från öppna bassänger med aerosolbildning. Därmed bedöms det inte föreligga risk för smitta vid undersökta bostäder som är lokaliserade väster om reningsverket, skriver Afry.
Risk för tillfälliga luktstörningar finns dock, främst från slamhanteringen, och därför bör nya bostäder inte placeras så nära reningverket. Luktpåverkan från vassbäddarna och slamplattan kan enligt konsulterna minimeras genom optimeringar inom reningsverket.
Efter att slutsatserna blev kända i april har de boende väntat på besked om förändringar av detaljplaneförslaget. I juni ställdes frågan på sin spets när en av de boende, Linus Jepsson, fick veta av en tjänsteman att tekniska nämnden inte har några pengar till inlösen av bostäderna. Han krävde därefter skriftligen att kommunen skulle lägga ner sina anspråk på hans fastighet, helst genom att helt lyfta ut den ur planförslaget.
Det var då Lena Wallentheim lovade ett snabbt svar, men hennes och kommunalrådet Lina Bengtssons brev gjorde inte de boende mycket klokare. De förklarade bara att det nya styret i kommunen avsåg att landa i ett ställningstagande så att de som berörs kan få besked om vad som gäller.
Efter att ha haft hotet om inlösen över sig i tolv år tröttnade både Linus Jepsson och grannen Jan Tillgren på att vänta och meddelade den 14 augusti att de kräver att styret ger bud på fastigheterna. Då blev det fart på kommunen. Inlösen diskuterades vid ett möte mellan tjänstepersoner och de styrande partiernas ledande politiker i miljö- och stadsbyggnadsnämnden, tekniska nämnden samt kommunalråd.
De boende har nu fått ett brev där kommunen erbjuder så kallad förtida inlösen. Där skriver exploateringschef Jonathan Jeppsson Norberg på tekniska förvaltningen att planförslaget sannolikt inte ska ändras.
– I dialog med ansvariga tjänstepersoner har jag förstått att de utredningar som utförts stödjer tidigare ställningstaganden och att nästa så kallade granskningsförslag av detaljplanen sannolikt kommer vara mycket likt det föregående, skriver han.
Det skulle innebära att området väster om Hovdalavägen planläggs för ändamålet “allmän plats, natur”, vilket ger kommunen rätt till inlösen av bostäderna.
Katarina Finyak bekräftar att hon och stadsbyggnadsavdelningen sagt att luktutredningen stöder förslaget till detaljplan där bostäderna ska bort.
– Ja, det har vi sagt. Det är ju så, vi ser ingen anledning att ändra det liggande förslaget som finns i dagsläget, säger hon.
När Frilagt påpekar att utredningen inte stöder det får vi en motfråga tillbaka.
– På vilket sätt skulle den inte stödja det?
Katarina Finyak menar alltså att utredningen visst ger stöd för att lösa in bostäderna.
– Det finns ju en påverkan av lukt där och då har vi gjort bedömningen att det området ligger kvar, säger Katarina Finyak.
Frilagt får inte svar på frågan om denna slutsats förankrats hos konsulterna, men Katarina Finyak betonar att det är kommunen som gör bedömningarna, inte konsulterna.
– De har ju många olika avstånd och nivåer och där vi ser så är det ju en påverkan av lukt, säger hon innan samtalet bryts.
Det var inte vad hon sa i april. Då medgav hon att utredningen var tydlig med att lukt och smitta inte är något hinder för att bostäderna ska vara kvar, men kunde inte svara på om planförslaget ska ändras.
Hon mejlar uppgifter som hon säger sig ha fått från någon av de två handläggarna för detaljplanen och som ger fler frågor än svar.
Planchef Cecilia Lindgard mejlar utan att svara konkret på någon av Frilagts frågor. Hon växlar istället mellan att hänvisa till andra och att lägga ut rena dimridåer.
– Vi har fortfarande en luktpåverkan enligt ny utredning och den föreslår inga nya skyddsavstånd dock prövar vi befintliga mot nytt utredningsresultat, skriver hon.
Hon påstår, liksom handläggaren, att en buffert runt reningsverket behöver planläggas som natur för framtida utveckling, men kan inte förklara varför. Hon exemplifierar med risk för framtida anspråk av järnväg, vilket blir obegripligt eftersom va-bolaget har både vassbäddar och upplag för massor i det berörda området på andra sidan reningsverket. Hon svarar inte på hur detta rimmar med grundlagens krav på proportionalitetsbedömning innan det allmänna föreslår att enskildas egendom ska tas i anspråk.
Frilagt frågar varför handläggaren använder Källby reningsverk i Lund som exempel på att man måste ta höjd för framtida bostadsbyggande. Anledningen till att Källby inte kan byggas ut är att länsstyrelsen av miljöskäl förbjudit ökade utsläpp i vattendraget som används som recipient. Det har inget samband med om bostäder ligger nära reningsverket. Svaret är alltså irrelevant.
– För frågor kring Källby reningsverk hänvisar jag till Lunds kommun, skriver Cecilia Lindgard.
Hon hänvisar till va-bolaget Hässleholm Miljö som svar på fråga om det kan vara aktuellt att göra som i Hästveda där luktstörningar efter klagomål från närboende minimerades genom åtgärder som kolfilter och tak över slamhantering. Miljökontoret hade då krävt åtgärder. Det ledde även till en överenskommelse om samråd mellan Hässleholm Miljö, tekniska förvaltningen och boende inför avverkningar närmare än 200 meter från reningsverken. En överenskommelse som inte följts i Hässleholm.
Frilagt frågar också Katarina Finyak om man inte måste ta itu med de svartbyggda facken för utökad slamförvaring bakom reningsverket innan boende tvingas bort på grund av lukt från dessa. Ett tillsynsärende om detta har legat i flera år.
Även här får vi ett ickesvar.
– Vi har många pågående tillsynsärenden, vi jobbar så skyndsamt vi kan med de ärenden vi har men vi har inte möjlighet att prioritera alla ärenden, skriver Katarina Finyak i ett mejl.
Frilagt upprepar och förtydligar frågan, men får inget svar.
– Riva för ett svartbygge kan jag inte gå med på, säger Linus Jepsson.
Lena Wallentheim vägrar att uttala sig i sak och förklarar per sms att hon och Lina Bengtsson anser att Frilagt ska tala med miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen “som bäst kan svara på dina frågor” och inom politiken med nämndens ordförande Bo Persson (M) “för att få ett korrekt svar”.
Frilagt påminner om hennes tidigare löfte att sätta sig in i saken och berättar att inköp av bostäderna nu motiveras med att luktutredningen stöder tidigare ställningstagande.
Är det så kommunen ska fungera? Att man utan grund lurar av medborgarna deras egendom? Det måste du som kommunens högsta politiker svara på.
– Vi har lovat att ge medborgaren besked, vilket vi också gjort. Brev har gått ut med erbjudande om inlösen av fastigheterna, helt i linje med medborgarnas önskningar som tidigare framförts i mejl till kommunen, svarar Lena Wallentheim.
Frågor om inlösen av fastighet hänvisar hon till tekniska förvaltningen och nämnden.
Frilagt svarar att vi vet vem som har hand om olika frågor, men att hon inte svarat på det som borde vara hennes del, den mer övergripande inriktningen och uppsiktsplikten över nämnderna.
Exploateringschefen meddelade de boende att marknadsvärdet på fastigheterna ska bestämmas till genomsnittet av två av varandra oberoende värderingar som kommunen beställer och bekostar.
Med tanke på tidigare fuskvärderingar, skambud och försök att få värderare att sänka beloppet är det kanske inte konstigt att de boende är skeptiska?
– Kommunstyrelsen har förvisso en uppsiktsplikt, men kan inte gå in i ett enskilt ärende hos en annan nämnd och ha synpunkter på handläggning eller ställningstagande, skriver Lena Wallentheim och hänvisar till grundlagens förbud att lägga sig i när det gäller myndighetsutövning mot enskilda, vilket det inte är frågan om nu.
– För övrigt så har jag fullt förtroende för att miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen gör sådana bedömningar i detaljplanearbetet som uppfyller kraven i lagstiftningen. Detsamma gäller tekniska förvaltningen avseende de opartiska värderare som de anlitar, skriver hon.
Hon svarar inte på varför ingen proportionalitetsbedömning enligt grundlagens krav gjorts, trots tidigare löfte. Enligt Boverket är inlösen av bostäder för skyddsavstånd kring ett reningsverk inte lagligt i vilket fall, det berättade Frilagt redan för sju år sedan.
Gick det an att skynda på inköp av fastigheter men inte att diskutera om det görs på rätt grund?
Denna och andra följdfrågor får inga svar.
Bo Persson säger att nämnden inte har diskuterat resultatet av luktutredningen utan bara fått information om den.
– Det enda jag vill och kan kommentera är att förvaltningen jobbar på detaljplanen och att ambitionen är att den ska gå ut för granskning före jul, säger han.
Frilagt har tidigare skrivit om kommunens oseriösa försök att köpa Linus Jepssons fastighet. 2018 fick han ett skambud efter att värderaren använt en fallfärdig stuga som referensobjekt. Hus som sålts till betydligt högre belopp fanns inte med i jämförelsen. 2020 kom två nya skambud från värderare som kommunen anlitat. Den ene påstod felaktigt att avlopp saknades. Den andre avslöjade i efterhand att ärendet var känsligt och att värdet därför bestämdes på ett möte med alla mäklare men att han själv velat “skruva upp” värdet lite.
Linus Jepsson litar efter sina erfarenheter inte på kommunens värderare.
– Jag skulle vara dummare än en säck päror om jag går på samma bluff tre gånger. Det måste vara en värderare som inte är kopplad till de slutna sällskapen och inte till denna kommunen överhuvudtaget, säger han.
Han har läst luktutredningen och är upprörd över kommunens bedömning.
– De ljuger ju, säger han.
– Jag kan inte sälja mitt hus genom att gå i god för en lögn. Då skulle jag sälja mitt ord och hamna på samma nivå som kommunarna. Det vill jag inte.
Berit Önell
Läs mer:
2016-06-23 Kommunen vill riva bostäder för skyddszon
2018-11-18 Skambud för hus nära reningsverket Kommunens värderare jämför med rivningsobjekt
2020-02-15 Låg värde och felaktigt underlag när kommunen vill köpa bostad
2020-10-07 Rivningshot mot bostäder brott mot grundlagen
2022-09-23 Klartecken för luktutredning för att få bort bostäder
2023-04-20 Inte säkert luktutredning ändrar planförslag
