torsjö live vers2

Vikingar drogs inför rätta – för uppenbart preskriberat brott?

Vikingar drogs inför rätta – för uppenbart preskriberat brott?

Åklagaren som väckte åtal mot Vittfarnas vikingabys Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu ansåg inledningsvis inte att länsstyrelsens uppgifter räckte för att åtala för grovt fornminnesbrott, men lät sig så småningom övertygas av kommunala tjänstemän involverade i vikingarnas infekterade bygglovsärende. Vid det laget var brott av normalgraden preskriberat, och åklagaren behövde visa på grovt brott. Men trots att tingsrätten gick på åklagarens linje på merparten punkter kunde inte mer än brott av normalgraden styrkas, och enbart mot Oddvar Lönnerkrantz. Enligt hans advokat landar domen dessutom i att brottet är i lindrigaste laget även för att vara av normalgraden. Några relevanta uppgifter från kommunen togs aldrig upp i domen, som baserade sig nästan helt på länsstyrelsens besiktning.

– Även om man kommit fram till vad åklagaren gjort hade man aldrig kunnat komma fram till att det var grovt brott. Så jag förväntade mig en frikännande dom, säger Sanna Herrlin, Oddvar Lönnerkrantz försvarare.

ANNONS

Annons om att annonsera i Frilagt

– Jag skulle kunna gå så långt att jag är förvånad över att åklagaren valde att gå vidare med detta och åtala när de visste vad som krävdes.

Bilden visar Sanna Herrlin och Sven Severin.
Advokaterna Sanna Herrlin och Sven Severin företrädde Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu i rättegången om grovt fornminnesbrott i april. Foto: Jonathan Önell

Som jurist vill hon inte påstå att friande dom var givet på förhand, det är trots allt domaren som gör värderingarna, men avståndet mellan de begångna gärningarna och grovt brott är långt.

– Det går verkligen inte att jämföra. Det är mil emellan, säger hon.

Utfallet blev mycket riktigt frikännande även om Hässleholms tingsrätt bedömde att Oddvar begått ett brott av normalgraden.

– Nästan vad som helst som görs inom ett fornlämningsområde kan vara ett brott, säger Sanna Herrlin.

I detta fall gällde det främst mindre markpåverkan utförd på egen mark, visserligen utanför fornlämningen och dess fastighet, men inom det diffust definierade omgivande ”fornlämningsområdet”, som, formellt sett, omfattas av samma lagparagrafer.

– Tröskeln för att överhuvudtaget dömas är ganska låg. Men för att dömas för grovt brott krävs något helt annat. Det krävs uppsåt att förstöra, och stora skador, säger Sanna Herrlin.

Tidigare lagförda fall av grovt fornminnesbrott utgörs av uppsåtlig skövling och stöld av fornminnen. ”Rena plundringsräder” som Marals advokat Sven Severin sade i tingsrätten.

Hässleholms tingsrätt lät sig inte heller övertygas av det som åklagaren, med visst stöd i lagens formulering, menade var försvårande omständigheter: Vätteryds gravfälts betydelsefulla ställning som fornlämning samt Oddvar Lönnerkrantz nonchalans gentemot kommunen och länsstyrelsen.

I det här fallet menar Sanna Herrlin att gärningarna knappt ens når upp till brott av normalgraden. Tekniskt sett har fornlämningsområdet ändrats, men några reella skador på gravfältet kan man knappast tala om.

– Jag kan ju tycka att det inte är någon skada alls. Det framgår i domen att det i första hand är upplevelsevärdet som ändrats, att andra redan kört där de kört, att markskador självläkt, och så vidare, säger hon.

De flyttbara stugorna har uppförts inom synhåll från gravfältet, vilket innebär att upplevelsevärdet av fornlämningen förändrats, en skada på fornlämningen enligt tingsrätten. Bild: Jonathan Önell.

– Det är ett väldigt, väldigt lindrigt brott, säger hon.

– Det är allra längst ner om man har en skala där det gäller fornminnesbrott.

Enligt hennes uppfattning är detta underförstått i domens formulering.

– Man hade önskat att de skulle skriva att det är marginellt, men man kan också läsa in det i domen. De har inte sagt att det de gjort har påverkat pyttelite, men det är nästan det det står, säger hon.

Domaren vill inte höra några frågor

Om denna tolkning av domen står i överenstämmelse med domare Karin Månssons avsikt får vi aldrig svar på.

Frilagt söker henne i två veckors tid utan att hon svarar i telefon. Istället ringer ett ombud upp Frilagt.

– Hon meddelar att hon inte kommenterar domen och hänvisar till pressmeddelandet, säger ombudet.

Frilagt påpekar att vi behöver prata med Karin Månsson om sådant som inte framgår i domen eller pressmeddelandet – som för övrigt inte tillför något.

Efter några ytterligare försök får vi påringning av ombudet ännu en gång. Karin Månsson undrar vad vi vill.

– Vill du att jag skall framföra ett meddelande?

På mejl svarar Karin Månsson att hon inte tänker svara och hänvisar till domen. När Frilagt påpekar att offentlighetsprincipen gäller henne upprepar hon sig.

Tagit skada av rättsprocessen och domen

Trots att brottet var ringa har rubrikerna om ”grovt fornminnesbrott” upprepade gånger pekat ut vikingarna som regelrätta gravplundrare.

När Frilagts reporter besökte vikingabyn i samband med tingsrättens syn uttryckte Maral Otetileu viss skepsis för att rättsprocessen skulle kunna upprätta deras goda namn.

– Folk har redan bestämt sig, sade hon.

Bilden visar Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu.
Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu frikändes, men anser att de tagit skada av rättsprocessen. Foto: Henrik Andersson

Oddvar Lönnerkrantz är av uppfattningen att rättsprocessen är ett led i en trakasserikampanj politiker och tjänstemän inom kommunen och länsstyrelsen bedrivit mot dem av personliga skäl.

– Redan från början attackerar kommunen min fru med rasistiska tillmälen, något som själva kommunstyrelsens ordförande [Lars Johnsson (M)] får be om ursäkt för; man kallar oss för pack, går och kontrollerar våra konton för att kunna ge högre sanktionsavgift, ljuger i mark- och miljödomstolen, när man inkommer med fakta får man höra ”har det inte kommit på min myndighets bord då gäller inte det”, och så vidare, sa han vid förhandlingarna.

– Jag hade kunnat sitta i timmar och dokumenterat kommunens vulgära kontakter och behandling av oss.

Varken Oddvar eller hans advokat är heller helt nöjda med domen, vilken riskerar att ge intryck av att Oddvar begått ett brott, men kommit undan på en ren teknikalitet.

– Det är en frustration, såklart, säger Sanna Herrlin.

Att överklaga var dock aldrig aktuellt.

– Det kan man inte. Man kan inte överklaga domskäl, säger hon.

Den som misstänkliggörs av en frikännande dom är visserligen inte helt rättslös, men hon ser inte anledning att kräva upprättelse i detta fall.

– Det skulle behöva vara något rent exceptionellt för att kunna strida mot Europarätten.

– Som att man skulle skriva i domen att någon egentligen är skyldig, men att det inte finns tillräckligt med bevis.

Kommunen övertygade åklagare att åtala för grovt brott

Assistentåklagare Jonas Andersson.
Assistentåklagare Jonas Andersson vid tingsrättens syn på plats i vikingabyn. Foto: Jonathan Önell

Frilagt har sedan domen föll försökt få tag i assistentåklagare Jonas Andersson i flera omgångar. Han var på utbildning och otillgänglig, men lovade på mejl att återkomma när han hunnit ”begrunda domen”. När Frilagt kontaktar honom i samband med att tiden löpt ut visar han sig svår att få fatt i. På morgonen dagen innan midsommarhelgen är han på möte fram till klockan 10:20. Redan 10:40 har han tagit lunch fram till 13:00. Han svarar dock på mejl under eftermiddagen.

Frilagt frågar varför han inte överklagat till hovrätten, och om det var befogat att väcka åtal. Hans svar ger dock ingen klarhet.

– Efter att ha läst och funderat över domen överklagade jag inte, skriver han.

– Gällande din andra fråga valde en kollega att väcka åtal för grovt brott, tingsrätten delade inte den bedömningen och då ser preskriptionsbestämmelserna ut som de gör.

När dåvarande kammaråklagaren Robert Knutsson i februari 2020 tog över fallet konstaterade han att brottet inte var grovt.

– Det är inte grovt, utifrån hur läget ser ut nu, sade han till Frilagt.

Vid det laget hade Länsstyrelsens arkeolog Marie Olsson redan besiktigat platsen, och där hamnat i bråk med vikingarna såväl som deras arkeologvänner och dåvarande advokat.

När Robert Knutsson den 12 januari 2022 väckte åtal för grovt fornminnesbrott uppgav han till Frilagt att det var nya uppgifter, som kommit honom till del genom kommunen, inte minst deras bygglovshandläggare, som fick honom att skärpa brottsrubriceringen. Vid det laget hade brott av normalgraden preskriberats.

När Frilagt därefter informerade honom om att en del av uppgifterna i kommunens material inte stämde, bland annat stugornas placering i förhållande till tomtgränsen, utryckte han förvåning.

Han medgav också att rätten skulle behöva ta hänsyn till att kommunens uppgifter kunde vara partiska.

– Tjänstemannen från kommunen får utveckla det i tingsrätten och förklara att det är infekterat så att det blir tydligt för domstolen, sade han då.

– Jag är inte intresserad av att bli en bricka i ett politiskt spel.

Några sådana hänsyn eller förtydliganden gjordes inte av hans efterträdare Jonas Andersson i rättssalen eller av Karin Månsson i domen. Bygglovshandläggaren, som förhördes, hade inget relevant att tillföra rätten.

Just bygglovet är kärnfrågan i konflikten mellan kommunen och vikingarna. Saken är dock inte relevant för rättssaken om fornminnesbrott, vilket domen, som i huvudsak förhåller sig till länsstyrelsens arkeologs uppgifter, också konstaterar.

Idag arbetar Robert Knutsson som domare. Han har inte läst domen, men anser inte att han gjorde fel som väckte åtal, utifrån vad han då kände till.

– Jag väckte åtal, och det gör jag bara om jag kan vänta mig en fällande dom. Jag ansåg att man hade en så hög grad av uppsåt att man kan betrakta det här som ett grovt brott.

Att man hade kunnat förutse utfallet på förhand skriver han inte under på.

– Fornminnesbrott är inte en så vanlig typ av brott, det finns inte så många domar. Man famlar lite i mörkret och då kan det bli att man landar i lite olika sidor av de här bedömningsstrecken, säger han.

Han beklagar dock att det blev som det blev.

– Det var mycket olyckligt. Det är inte kul att stå under åtal under lång tid och leva med den osäkerheten. Extra olyckligt också att så lång tid förflöt att brottet av normalgraden hann preskriberas, säger han.

Domare bör inte svara på frågor, enligt lagmannen

Karin Månsson ger aldrig någon respons, men till slut hör hennes chef, lagman Kristina Andersson, av sig i hennes ställe.

– Det som står skrivet i en dom, det är de kommentarer vi kan lämna, säger hon.

Hur givet var att det skulle landa där det gjorde? Var det ens i närheten av grovt brott?

– Det kommer du aldrig få ett svar på. Vi skriver i domen vad vi har kommit fram till och varför, säger hon.

Kristina Andersson, lagman vid Hässleholms tingsrätt. Foto: Berit Önell
Kristina Andersson, lagman vid Hässleholms tingsrätt. Foto: Berit Önell

I det här fallet bedömer Frilagt att en del saker behöver utläggas.

– Vi kan inte gå ut i media och lämna några andra eller kompletterande uppgifter till media än vad vi gett parterna.

Har man uttalat sig i ett pressmeddelande får man väl räkna med följdfrågor?

– Pressmeddelanden är till för att media skall kunna publicera till allmänheten på ett enklare och förhoppningsvis mer rättvisande sätt.

Tidigare har Frilagts reportrar aldrig haft problem att få hjälp, men denna gång, av någon anledning, håller man sig undan. Varför skall man bete sig så skumt?

– Ja det får stå för dig.

Om domaren har en legitim anledning till att inte prata med media om detta, då borde hon kunna framföra det till mig. Var hon tillgänglig för att ta meddelanden från sitt ombud kan hon vara tillgänglig också för mina frågor.

– Vad andra har gjort det får de stå för, och det kan jag inte gå in på varför enskilda gjort som de gjort. Men jag hör vad du säger och sen kan jag få Karin Månssons version av detta.

Brukar ni verkligen göra så här?

– Jag har aldrig kommenterat en dom. Och jag har jobbat sedan 1986.

Men Kristina Andersson har kommenterat många domar i media. Exempelvis domen mot den lastbilschaufför som dömdes för grovt rattfylleri efter att ha dödat två personer i Vankiva för ett par år sedan. Där kommenterade hon dessutom den typ av gränsdragning vi är intresserade av att ställa frågor om. ”Snubblande nära uppsåtligt brott” kallade hon mannens hänsynslösa agerande i intervju med SVT.

Det finns heller inget som säger att domare inte kan eller bör kommentera domar. Tvärtom innehåller dokumentet God domarsed, som sammanställts av Sveriges Domareförbund och Domstolsverket på uppdrag av regeringen, anvisningar för hur man som domare på bästa sätt utnyttjar sin yttrandefrihet i såväl gammalmedia som sociala medier. Domare får både förklara och utveckla resonemanget i en dom inför allmänheten.

Frilagt får ringa tillbaka.

– Jag har aldrig utvecklat andra skäl än vad som finns i en dom sa jag. Jag har haft presskonferenser och allt möjligt, säger Kristina Andersson.

I så fall är det väl rimligt att journalister kan ringa och få domen förklarad?

– Jag kan inte uttala mig om det, det är upp till varje domare att göra den bedömningen, säger hon.

Problematiken kring Marie Olssons dubbla roller som anmälare och det vittne som hela förundersökningen vilade på tas inte upp i domen, trots att det var en viktig del av försvarets resonemang.

– Man tar upp det i domen som man tycker har betydelse för domens utgång, säger Kristina Andersson.

Vi har visserligen fri bevisprövning, men är det verkligen rimligt att någon kan pekas ut som skyldig för ett brott på basis av en ensam persons anklagelser?

– Jag kan inte gå in på det där. Jag tror att du får läsa juridik, säger hon.

Försvarsadvokat Sanna Herrlin tycker till skillnad från Kristina Andersson att det är beklagligt att vissa domare lägger locket på.

– Det är många gånger man skulle vilja att en domare förtydligar. En del domare tycker att det är värdefullt och ställer upp. Andra gör det inte, säger hon.

Frilagts journalister har tidigare inte stött på problem med att få prata med domare. Hon vill dock inte dra alltför stora växlar på Karin Månssons envisa tystnad, eller Kristina Anderssons försvar av denna.

– Att man inte gör det skall man inte tolka som att man har någon särskild agenda. Tyvärr är det många domare som inte tar samtalet med journalister.

Jonathan Önell

Läs mer:

2019-12-23 Vikingaby med förhinder vid Vätteryds gravfält

2019-12-27 Åklagaren gör inget utan besiktning vid Vätteryd

2020-02-13 Trappar upp striden om vikingabyn

2020-03-01 Inget grovt fornminnesbrott vid Vätteryd

2020-09-28 Utredning om datorintrång nedlagd Inga misstankar mot Kenny Hansson (M)

2021-04-19 Tjänsteman om hur det går till på stadsbyggnadskontoret

2022-01-12 Vikingabyn åtalas för grovt fornminnesbrott

2023-04-13 Vikingabyn höll ting

2023-04-14 Långt vittnesförhör om fornlämningar spräckte tidsschemat

2023-04-27 Rättegången avslutad: Motsatta slutsatser om vikingaby

2023-05-24 Vikingar frikänns från grovt fornminnesbrott

2023-06-19 SD:s nämndemän portade från vikingamål


EU-val 2024

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se